Mot Tjokkele

På mountinbake till Tjåkkelestugorna

Frans min sonson, boende i Saxnäs, lovar ställa upp följa sin farfar på cykel och fjällvandrings tur till Tjokkelestugorna vid Ransarån.Vi bilar upp till Stikkenjock, äntrar mountinbake cyklarna och börjar kämpa oss upp, en ordentlig stigning den första km. fjälleden är inte direkt någon autostrada, det är sten på sten verkligen svår forcerad, men upp kommer vi gubben med en ansträngd andedräkt sextonåringen inte speciellt tagen.Vilken härlig känsla att få se ut över en milsvid fjällnatur, vi cyklar fram i dalgången mellan Jalketsåive och Uttje Duoranåjja, passerar en bäck där vi får bära cyklarna, vattenståndet är dock lågt så vi kan ta oss torrskodd över, passar även på att släcka törsten med en skopa gott fjällvatten. Ett flertal små tjärnar passeras ligger som blå ögon blickande upp mot skyn. En Ren tjur avtecknar sig, syns stående på en höjdkam, tittar ned på de kämpande cyklisterna undrar väl över uppenbarelsen.Vi närmar oss Ransarå dalen, sista två km. lämnar vi cyklarna för promenad, men innan har vi passerat två fjällvandrare som satt sig för en vilostund, kollar sina fötter och skodon.Tänk att äntligen får komma till mitt längtans mål, hur många vintrar har jag ej planerat att till sommaren då skall det bli verkligt, en tur till Tjåkkele.Tjåkkele stugan var aktuell under nybyggartiden, som övernattningsstuga för nybyggare från Klimpfjäll och intill liggande byar, handelsturer till Kroken i Norge. Bernhard Nord har många skildringar om leden i sina berättelser från området, med dånande vinterstorm genom Durrenskalet.Vi är nu framme, det finns tre övernattningsstugor inom Tjåkkele, det är faktiskt en som är upptagen av fiskare eller vandrare, Frans omtalar att han har varit till stugorna två gånger med sin skolklass. Saxnäs skola fostrar sina elever med övernattning i fjällen såväl sommar som vinter.Ransarån är även känd för sin fina öringstam och många fiskare har haft lyckan att kunna landaöringar på 2-3 kg. Har faktiskt provat på fiske i den nedre delen av ån innan Stor Ransaren, det var i slutet -70 tal när jag och mina två söner paddlade över Stor Ransaren till Ransaråns inlopp i sjön, tyvärr blev det inte så lyckat då ett våldsamt åskväder drog fram och vi vågade ej stanna, Stor Ransaren i storm är inget för kanotister.Efter ett fika och genomgång med studie av stugorna, vänder vi åter, känns faktiskt i kroppen vid ankomsten till bilen, det har ju dock varit en cykel och vandringstur i fjäll terräng på över tre timmar, men vad skönt ändå att kunnat fullfölja vilken dag det varit.